EXTRA: Viktor påhoppad av västgötsk pretto-kolumnist!

CHOCKNYTT. Ett storbråk har brutit lös i den lite mer undanskymda delen av den svenska blogosfären.

Det är den rikskände medieprofilen Ronnie Sandahl, mannen bakom bland annat tidernas mest djupgående personporträtt av Linda Bengtzing, som gett sig på en intet ont anande nöjessajt-redaktör i vad som bara kan beskrivas som verbal bärsärkagång.

Låt oss nu studera hans angreppsteknik i detalj. Kortfattat kan vi konstatera att den följer ett mycket klassiskt mönster: det om att förminska sin motståndare med osakliga argument, i syfte att hetsa den inte fullt så klarsynta pöbeln till att hata utan att behöva förklara varför motståndaren har fel. Lite som när motparterna i andra världskriget spred propaganda om den andra sidans bögighet, eller när pojkar och mindre män utmålar tjejer som horor för att de själva inte får komma till. Och så vidare.

Kolumnistens tre huvudsakliga angreppspunkter, sammanfattat:

• Han utmålar mitt efternamn som fisförnämt
  Till och med som adligt, för att göra illa värre. Här vill jag lägga till att Barth är engelskt och att Kron är ett gammalt knektnamn. Inget blått blod så långt ögat når alltså – och än mindre några inpetade H:n, i avsikt att göra det hela lite finare. Ni vet; ”Nilsohn”. ”Bergh”. ”Sand...” hum, nej, inte gå ner på den nivån nu.
  

• Han publicerar en tre år gammal bild som inte har någonting med saken att göra
  För att ytterligare stämpla ner mig i det träsk han redan fyllt med avloppsvatten.
  

• Han hånar internet som medium
  Och menar på att en nättidning är en ”tidning som inte finns”. Hå, ja. Det kan vi bjuda på. Den dagen kommer då Kolumnisten får skicka fakturorna för sina djupgående personporträtt till ekonomiavdelningar som inte längre finns. Eller till nättidningar, som enligt sagd logik inte heller finns - vilket ju onekligen skulle förpassa Kolumnisten in i ett lite snårigt vakuum.
  

Men Ronnie! Den dagen kommer jag att finnas där för att fylla tomrummet. Med samma stadiga pay-per-click-modell som fungerat så framgångsrikt i alla andra fall. Du kommer antagligen inte kunna bjuda Anna Hibbs på latte macchiato, men vem har sagt att livet som konstnär ska vara lätt?