Kvällsöppet i TV4

Igår onsdag fortsatte TVR att störa landets tv-tittare i kvällsfriden. Den här gången i en paneldiskussion om sossarnas göra eller icke göra.

Panelen bestod av SSU:s Jytte Guteland (bra!), Carina Hägg (S) och Peter Eriksson (MP), samt lite löst tyckarfolk från utsidan i form av Alex Schulman (uttalad sosse), Marie Söderqvist (högerspöke), Fredrik Segerfeldt (högerspöke deluxe) och TVR. Blandad kompott, således. Den som desperat vill se just vår medverkan kan streama sig fram till akt 3 och 4.

Ett litet tillägg, eftersom det inte fanns plats för det i programmet.

Vi anförde att tjatet om hur S ska vinna de välmående och välutbildade storstadsliberalerna i Stockholm är överdrivet, eftersom den gruppen utgör en hiskeligt liten del av den svenska väljarkåren. På detta invände Marie Söderqvist att TVR hade fel, eftersom hälften av svenska folket bor i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Här är repliken på det:

Statistiskt sant, men det var ett svar på en fråga som inte ställdes. Merparten av Stockholms invånare är inte opolitiska bostadsrättsägare vars viktigaste fråga inför ett val är vem som ger mest rut-avdrag. För mer information; prova att åka tunnelbana.

Både Göteborg och Malmö styrs för övrigt av röda majoriteter sen urminnes tider. Moderaterna gick framåt starkt nationellt - men backade i Stockholm. Sambanden är inte alls så glasklara som man kan tro om man lyssnar på politiska kommentatorer med bostadsrätt och rut-avdrag.

Självklart är det bättre att ha den storstadsliberala övre medelklassen med sig än mot sig, de har trots allt rösträtt. TVR:s poäng är att sossarna inte har så mycket att hämta där, hur moderata de än blir. Bättre att säkra sin stora men läckande kärntrupp (vanliga knegare) och låta Miljöpartiet stå för inbrytningarna i Vasastan.

Sverige i krig med libyska fåglar

Tidigt under inbördeskriget i Libyen krävde flera svenska partier med Socialdemokraterna i spetsen Sveriges modiga ingripande mot Muammar Khadaffis blodiga framfart. När Carl Bildt höll sig avvaktande utmålades utrikesministern som i princip allierad med Tripoliregimen. Jasplan skulle till Libyen, omedelbart.

Nu har riksdagen till slut beslutat att skicka Jasplan till Libyen. Dock med förbehållet att de inte får attackera mål på marken, efter krav från – Socialdemokraterna.

Oavsett vad man tycker om insatsen och förbehållet så är det förstås ett mycket svenskt beslut. Efter att Nato slagit ut Khadaffis flygvapen och betydande luftvärn torde ju risken att faktiskt hamna i strid vara obefintlig – en större fara är nog kollisioner med andra ”spaningsplan” i den här något röriga multinationella insatsen. Eller högtflygande fåglar. Eller meteoriter.

Det enda som förvånar är att Miljöpartiet inte drivit på hårdare för att byta de bränsleslukande Jasplanen mot något mer klimatsmart – typ segelflyg. Med tanke på insatsen hade det säkert funkat fint, och dessutom sparat på den ständigt ansträngda försvarsbudgeten.

CHOCKNYTT: Bloggen rörande överens med Beatrice Ask

För en vecka sen skrev TVR om sossarnas (och vänsterns) förslag om att kriminalisera svenskars sexköp även i andra länder. Vi var skeptiska till idén och valde att exemplifiera varför genom att peka på alternativa scenarier: Att andra kan få för sig att börja exportera sin lagstiftning rörande saker som abort och otrohet till oss.

Nu har även justitieminister Beatrice Ask (M) invänt mot förslaget, i en debattartikel. Hon förklarar sin skepsis på nästan exakt samma sätt – med hänvisning till andra länders lagstiftning rörande abort och homosexualitet.

The Viktor Report och Beatrice Ask resonerar alltså likadant. Det kan vara första gången och vi vet inte om vi ska vara glada eller oroliga. Hur som helst är vi skyldiga Ask en ursäkt för att fördomsfullt ha antagit att hon stödde förslaget, enbart på basis av att det var dumt och rörde juridik.

När vi läser den socialdemokratiska repliken till Ask blir vi dock helt övertygade om att vi är rätt ute. Artikeln, undertecknad av bland andra den tidigare ministern Morgan Johansson, kan vara det värsta smömos som vi läst på månader. Vilket inte vill säga lite. Inledningsmeningarna räcker:

”Varför ska svensk lag skydda den som köper sex av en 15-åring utomlands? Och är det Moderaternas uppfattning att det är okej att köpa sex, om man gör det utomlands? De frågorna ställer vi oss efter att ha läst justitieminister Beatrice Asks (M) artikel i Aftonbladet i måndags.”

För att inte dessa stackars undrande människor ska behöva sväva i ovisshet så föregriper TVR Beatrice Ask och svarar på frågorna direkt. Det är nämligen inte så svårt.

1. Svensk lag skyddar inte människor som köper sex i exempelvis Danmark. Dansk lag skyddar människor som köper sex i Danmark.

2. Ask skriver uttryckligen att hon gärna skulle se att andra länder införde svensk sexköpslagstiftning. Det borde inte gå att missförstå. Däremot är det uppenbarligen Moderaternas uppfattning att det inte är Moderaternas uppfattning som ska avgöra vad som är kriminellt i andra länder.

Att Morgan Johansson et al inte förstår det sista resonemanget säger väldigt mycket om deras syn på politik. Vill man inte reglera beteende X på sätt Y antas man automatiskt förespråka beteende Z. Reglera eller regleras, det är frågan. I Sverige, i EU, i världen.

Ursäkta franskan, men: Dumma jävlar.

Juholt och utmaningen

Håkan Juholt har fått en fin start som S-ledare. Stående ovationer kongressen igenom och responsen på det upp-till-kamp-osande installationstalet var mycket god. Hela den svenska vänstern, från revolutionära kulturfrontens Åsa Linderborg till mer folkpartistiskt lagda rivalen Thomas Östros, tycks överens om att Juholt är det bästa som hänt svensk politik sen införandet av allmän rösträtt.

Så låt oss då vara lite lagom glädjedödande och titta lite på de utmaningar som Juholt står inför. Om han vill bli statsminister, alltså.

* * * * *

För att de rödgröna partierna (S, V, MP) ska få riksdagsmajoritet krävs troligen att man vinner 400 000 nya röster jämfört med valet 2010. Som historien har lärt är opinionsmätningar och valresultat två olika saker – och 400 000 röster är många röster, särskilt över blockgränsen. Men det är absolut ingen omöjlighet.

Nu tycks dock inte Juholt särskilt intresserad av en koalition med V och MP. Han har dömt ut samarbetet inför valet och istället pratat om att det vore bättre med en ”socialdemokratisk regering” av gammalt snitt. Är det möjligt?

MP kommer aldrig ställa upp som stödparti igen. Möjligen skulle Vänsterpartiet kunna göra det, eftersom man inte har särskilt mycket att välja på. Men det är absolut inte säkert.

Om vi utgår från siffrorna 2010 så skulle det troligen krävas runt 1 100 000 nya röster för att ge S egen majoritet (något som för övrigt inte hänt sen 1968). För att kombinationen S+V ska få majoritet; omkring 900 000 nya röster. De röda partiernas gemensamma utvecklingskurva (som TVR skrev om här) talar inte direkt för att det ska bli verklighet.

* * * * *

Allt det här bygger dock på att den politiska kartan ser ut som den har gjort i de senaste valen. Det är inte alls säkert att så är fallet framåt 2014 och 2018.

På den borgerliga sidan befinner sig tre av fyra partier i existentiell kris. Ingenting talar för att de om fyra år fortfarande är vilsna stödhjul strax till höger om Moderaterna, men vart de tar vägen är svårare att sia om.

Samtidigt borde Juholt hålla ett vakande öga på sossarnas logiska partner, Miljöpartiet. TVR har tidigare spekulerat i vad tillträdande chefen Gustav Fridolin kan ha för planer, och idag publicerar nuvarande chefen Peter Eriksson en drapa som visar att partiet definitivt inte faller in i den nyfrälsta vänsterkören. Tvärtom är han rent syrlig. Här kan det hända saker.

* * * * *

Dagen innan valet i höstas funderade vi lite kring potentialen för ett ”tredje block” i politiken till 2014. Ett grön-liberalt sånt, med MP i spetsen, som distanserar sig från båda de småkonservativa maktpartierna (S & M). Ett sånt ”block” skulle antagligen inte bli enormt i röster räknat, men ha stora möjligheter till inflytande genom sin strategiska placering mellan ärkefienderna.

Det är förstås bara en möjlighet och den som lever får se.

Men vad vi med säkerhet kan konstatera är att det är en sak att sänka just den nuvarande alliansen – och en helt annan att forma en alternativ regering. Det lär Håkan Juholt bli varse, ganska snart efter att konfettin sopats undan.

JUST NU: Bloggen på S-kongress

TVR har idag gått gonzo och hukar i pressrummet på sossarnas extrakongress. Det är förstås mycket intressant. Några iakttagelser so far:

1. Mona Sahlins tal möttes av stående ovationer, varma applåder och rungande medhåll. Det var helt enkelt lätt att glömma att publiken nyss sparkade ut henne brutalt och sen dess ägnat tre-fyra månader åt att försöka ersätta henne med i stort sett vem eller vad som helst med partimedlemskap.

2. Kongressen äger rum i ett enormt nybygge, som dock på grund av brist på 3G-mottagning lider av vissa problem med omvärldskommunikationen. Slump eller illavarslande symbolik?

3. Större delen av kongressen ska bestå av ”allmänpolitisk diskussion”. En sån pågår just nu, och den verkar i korthet gå ut på följande: Alla får tre minuter var på scenen, där de håller välförberedda men stentråkiga anföranden om sina hjärtefrågor. Detta inför enbart de närmast sörjande partikollegorna, eftersom såväl sossetoppar som journalister och vanliga åhörare gått någon annanstans.

Hade TVR varit en elak blogg hade vi konstaterat att den ”allmänpolitiska diskussionen” därmed utgör IRL-versionen av det socialdemokratiska bloggnätverket ”Netroots” – men det skulle vi förstås aldrig säga.

Klimatpolitik i praktiken

I helgen har Socialdemokraterna extrakongress. Det innebär att 350 ombud från alla hörn av Sverige beger sig till Stockholm med flyg, bil, buss eller vad som nu står till buds.

Deras uppgift är att välja en partiledning som redan är utsedd, samt att föra en ”allmänpolitisk diskussion” som dock inte ska leda till några beslut.

Dessutom ska man på lördagen fira ”Earth Hour”, ett globalt jippoprojekt som går ut på att man släcker några lampor under en timme för att rädda klimatet.

Därefter åker de 350 ombuden hem igen, med flyg, bil, buss eller vad som nu står till buds.

Nya Moderaternas nya begreppsstöld

Det är viktigt med paroller i politiken. Allra viktigast är det med paroller som är tillräckligt trevliga, breda och menlösa för att alla ska kunna ställa upp på dem och känna sig inkluderade i dem. Det var därför som Mona Sahlin tjatade om Möjligheternas land, medan Fredrik Reinfeldt slog fast att han ledde Föregångslandet Sverige. Göran Persson förklarade på sin tid att Alla ska med, efter att Bildt och Bengt Westerberg genomfört en Ny start för Sverige. Och så vidare.

Nya Moderaterna (för övrigt ett begrepp lånat från de brittiska socialdemokraterna i New Labour) har visat en alldeles särskild kärlek till en särskild typ av paroller. Nämligen andras paroller.

Det Nya & Enda Arbetarpartiet™ ska nu skriva nytt idéprogram, och ber om allmänhetens hjälp med detta i stor kampanj. Temat är att man nu ska ta ansvar för hela Sverige.



Det låter ju precis lagom trevligt, brett och menlöst. Dessutom bekant. För vad var det nu som den rödgröna koalitionen hamrade in under valrörelsens sista månad? Jo, just det:



The Viktor Report vill dock inte hänga någon för det här. Trevliga, breda och menlösa paroller kan inte gärna vara upphovsrättsskyddade och som milt konservativt parti är ju Moderaterna dessutom av uppfattningen att det mesta av värde redan är uppfunnet. Sofia Arkelstens mål om att göra M till det nya miljöpartiet är möjligen också en anledning till att förespråka återvinning.

Vi vill dock påminna om vår tanke från i höstas: Att Moderaterna skulle spara både tid och energi om man bara gick direkt på slutmålet för partiets marknadsföring. Den kan dessutom uppnås genom en lätt modifiering av affischerna från valet.