Ett ögonblick, Viktor...

... som kan ha stått för årets i särklass klumpigaste framtidsprognos, i och med det senaste blogginlägget, vid semesteruppehållet den 19 juli. Hur känns det?
- Man kan inte ha rätt jämt. Även om jag måste erkänna att just det här fallet gärna inte hade fått vara undantaget som bekräftar regeln.

Tänker TVR, sent omsider, ge sig i kast med ämnet som hela världen pratat om den senaste veckan?
- Ja, självklart. Men det blir nog ännu senare omsider. Det råder knappast någon brist på mer eller mindre illa underbyggda analyser och kommentarer i frågan runt om på internet i nuläget.

Betyder det att bloggen håller tyst framöver? Det känns ju lite småaktigt att komma dragandes med annat.
- I beg to differ. Som Jens Stoltenberg sa så är det mer demokrati som är svaret, inte mindre. Den här bloggens modesta bidrag till det är rimligen att chikanera fler hycklande pratmakare från alla makthavarhåll. Inte färre.

Så då hörs vi inom kort?
- Det är vår bestämda avsikt, ja.

Bloggen på semester

Det braskande nyhetsflödet handlar som ni säkert sett mest om folk som badar, och de problem som kan uppstå när folk går och badar.

Därför tänkte The Viktor Report passa på att göra detsamma. Gå och bada, alltså - förhoppningsvis utan de problem som kan uppstå när man går och badar.

Redaktionen gör helt enkelt en "News of the World" och lägger ner verksamheten. Dock bara för en vecka, och istället för att åka in i fängelse tänkte vi åka till Sardinien.

Vi räknar dock iskallt med att läsekretsen har tentaklerna ute och fångar upp eventuella dumheter som försöker passera under radarn.

Allt gott så länge.

Misstänkt på sannolika skäl

Inga spännande politiska intriger att reda ut idag, men nyhetsflödet lever förstås även i rötmånaden. Expressen har en spännande historia om en man som misstänks för ett lite annorlunda brott.

"Mannen har upprepade gånger ringt SOS Alarm via larmnumret 112 och sagt att han haft svåra smärtor i hjärttrakten.
Men när ambulansen kommit in till Sveg har han plötsligt hoppat upp från båren och gått direkt till Systemet, och sedan till en tobaksaffär."

Misstänks, sa Bill.

Geni, sa Bull.

Tipstack Fredrik Strömberg.

Politisk taktik. Grundkurs.

Case:

Din huvudmotståndare har lanserat en kampanjsajt som förlöjligar er partiledare och kritiserar er ekonomiska politik. Den är småelak, visst, och även om det finns inslag av fyndighet så kan humorvärdet i sajten diskuteras.

Det sistnämnda har säkert bidragit till att spridningen för den här kampanjsajten hittills varit högst begränsad. Visst, på Twitter har den länkats runt bland de närmast berörda. En och annan politisk megafonbloggare ur motståndarlägret har hyllat sajten, och någon ur det egna lägret har klagat på den. Men annars; stiltje. Tilltaget tycks helt enkelt ha passerat under allmänhetens radar.

Vad gör du nu?

1. Ingenting. Det är ju uppenbarligen ingen skada skedd.

2. Skriver en debattartikel om kampanjsajten i Sveriges största kvällstidning, sparkar upp allmänhetens ögon för saken i fråga och garanterar en debatt inte bara om kampanjsajten som sådan, utan också om relevansen i den hårda kritiken mot er ekonomiska politik.

* * * * *

FACIT

Svar 1: Du är en vanlig, hyfsad politisk taktiker.

Svar 2: Du är Carin Jämtin.

(Bonus: Samma blunder, våren 2010.)

Google+

Testar nya tjänsten Google+, som såvitt vi förstår tillämpar Spotifys briljanta lanseringsstrategi: Invites only, men alla som har kan bjuda in, vilket garanterar att alla som har det skryter med detta och därmed aktivt bidrar till marknadsföringen.

Utseendemässigt ser det ut som Facebook, om man tar bort allt som är blått. Tjänsten i övrigt tycks vara något slags kombo av Facebook och Twitter. Om det är användbart/nödvändigt/roligt? Det får vi återkomma om. Däremot borde Anders Borg och Fredrik Reinfeldt omedelbart skicka ett tackkort för Googles insats för den svenska arbetslinjen.

Lanseringen räddar sannolikt jobben för samtliga Sveriges allt mer ifrågasatta sociala medie-experter. Skulle G+ slå hyfsat brett kan det säkert också bli frågan om ett uppsving för hela branschen: Nya arbetstillfällen hos företag som vill hänga med, nya kurser att hålla, speciella universitetsutbildningar och allt som hör den nya nya ekonomin till. Samt förstås några tiotals tusen krönikor, debattartiklar och kultursidesutredningar om det hela.

Att det till stor del är just människor verksamma i den branschen - låt oss kalla den internetfenomenindustrin - som redan tycks ha hittat till och aktiverat sig på Google+ kan förstås vara en slump.

Eller så är det inte det.

Framtidskommissionen

Regeringens lansering av sin "Framtidskommission", presenterad av Fredrik Reinfeldt på måndagen, blev ett av Almedalsveckans mest omtalade utspel. Tillika ett av de mest hånade. "Regeringens idétorka har gått så långt att man tillsätter en statlig utredning i frågan", menade mången vänsterdebattör och fick skrattarna på sin sida.

The Viktor Report tycker att kritiken är orättvis. Regeringens huvudidé är som alla vet arbetslinjen. Fler möjligheter till jobb måste skapas, särskilt för de som i dag har en svag ställning. Om detta är såväl allians som opposition överens.

En statlig "framtidskommission" låter i ljuset av det som en synnerligen vettig stödinsats för att få in fler lågproduktiva moderater på arbetsmarknaden.

Retorikexperterna - always at your service

Aldrig förr har så få sagt så mycket till så många om så lite.

Nej, det är inte Churchill om Royal Air Force 1940 - det är The Viktor Report om retorikexperterna i Almedalen 2011.

Knappt hinner någon beställa en kaffe i Visby innan fem journalister bakom i kön ringer varsin retorikexpert för en analys av beställningens slagfärdighet och putslustighet. (Analyser av själva beställningen, vilket kaffe som personen önskar få serverat, lyser dock med sin frånvaro. Men sånt kanske kommer närmare valet.)

Hur som helst. Den som trodde att retorikexpertis är en oberoende vetenskap har anledning att dra öronen åt sig. En snabb fallstudie gällande Håkan Juholts kaffebeställn.., ursäkta, partiledartal på fredagen gör gällande att forskningsresultaten tenderar att variera beroende på beställaren.

I den regimfientliga kvällstidningen Aftonbladet har den käre folkledaren gjort ännu en golfrunda på 34 slag.

Samtidigt, i den regimvänliga tabloiden Expressen, har statsfienden och samhällsomstörtaren gjort bort sig igen.

Vad vi kan lära oss av detta?

Att tala är silver; att tala om talare är brons.

Vad ska Robert göra nu?

Affärsvärlden har i dag en intressant liten genomgång av Victor Mullers lön och övriga mer eller mindre bisarra ledningsförmåner i den konkursfärdiga bil- och kohandelskoncernen Saab/Spyker.

Vinkeln, att facket rasar mot miljonrullningen, känns dock lite trött. The Viktor Report väntar istället med spänning på vad Aftonbladets Robert Collin kommer att skriva i sin dagliga indignationskrönika i morgon. Vi gissar på något av följande teman, lite beroende på dagsform:


Affärspressen i borgerlig smutskampanj mot Saab
Efter regeringens svek är det självklart att Muller själv behöver pengar för att rädda de svenska jobben


Maud Olofsson nära högförräderi
Övervägde att skicka Saab-arbetares skattemedel till utländska bluffmakare

Sjukt enkelt quiz

Rätt svar: "I Vänsterpartiets budgetproposition."

Då åker vi!

Kul att ni hittat över hit, och ursäkta den röra som kommer att uppstå kring arkiv, vissa länkar och annat som kan gå fel.

Presskonferensen fortsätter inom kort.

Kostymfritt - ett sammandrag

Flera läsare har bett om en recension av moderatpolitikern Anton Abeles nya talkshowsatsning Kostymfritt. Jo, det skulle vi kunna göra, men det är nog lite tidigt. Eftersom de tre avsnitten hittills bara visats sammanlagt 290 gånger så känns det rimligare att börja med en snabb resumé av programmen hittills, så att alla är med på tåget.

Här kommer alltså, nästan-live från Almedalen: Kostymfritt – TVR’s cut.

Så minns vi Lars Ohly

Vänsterpartiets dag i Almedalen börjar inte helt lysande för partiets generalsekret…, ursäkta, partiledare. DN kan i dag berätta att 14 av 24 distriktsordförande har ruttnat på den ständigt fallande kurvan och vill byta ut Lars Ohly innan nästa val. Därmed kan vi nog slå fast att en lång avskedsprocess börjar gå mot sitt slut.

Synd, tycker The Viktor Report. Lars Ohly har varit en intressant och tacksam figur för bloggen att följa. Ur det senaste bloggåret minns vi bland annat bröstpumpsdebatten, den potentiella dokusåpan ”Vänsterledare söker fru” och kanske alldeles särskilt den lysande uppläxningen av den kritiska V-avhopparen Tasso Stafilidis:

”Det var dumt av honom att säga så, för det tycker han inte.”

Well, alla sagor har ett slut. För att visa vår uppskattning väljer TVR att åter dela ut den julklapp Lars Ohly fick i samband med bloggens julkalender i vintras. Komplett med vers.

* * * * *

Som en rättrogen, fin kommunist
Kan det lätt kännas jobbigt och trist
Med några ynka procent
I ett stort parlament
Får man rollen som bortglömd basist 

Att gå och hoppas på bättre perioder
Är inte framkomligt, lyssna nu broder!
En bolsjevik i ett val
Är inte särskilt brutal
Det är dags nu, för andra metoder 

Ty den som lystrar till borgarnas lag
Han kommer mosas som uppror i Prag
Hög tid att sluta med prat
Nu tar vi striden, kamrat!
Och skickar Reinfeldt och Borg till Gulag

* * * * *

Lars Ohly får

ETT KNOGJÄRN
(FÖR UTOMPARLAMENTARISK ANVÄNDNING)

Bilhandlare och partiledare

SVT Debatt har låtit Sifo ställa den för svensk politik måttligt avgörande frågan ”Vilken partiledare skulle du helst köpa en begagnad bil av?”. Eftersom undersökningen bekostats av våra och era licenspengar ska The Viktor Report givetvis analysera utfallet, inte minst eftersom det innehåller vissa intressanta inslag.

Då pratar vi naturligtvis inte om den vinkel som SVT väljer, nämligen att betydligt fler vill köpa av Reinfeldt än av Juholt. Det är ju fullständigt elementärt – i huvudet på såväl TVR som, tror vi, resten av svenska folket blir ju detta valet mellan en trist men välbesiktigad Audi och en fultrimmad gammal amerikanare. (Det sista roligare att köra, men mycket vanskligt som investering.)

Mer intressant då att 15 procent av svenskarna vill köpa en begagnad bil av något av Miljöpartiets språkrör. Siffror som borde orsaka en intern förtroendekris, med tanke på att en föråldrad bilpark pekats ut som ett av de allvarligaste miljöproblemen i landet.

Eller att hela 12 procent vill handla av Maud Olofsson (C), trots att hon under de senaste åren gjort allt för att inte behöva ha med bilar att göra.

Almedalen revisited

I Socialdemokraterna råder kallt krig mellan Mona Sahlin och Håkan Juholt, meddelar Expressen. I DN rasar Fredrik Reinfeldt mot sossarnas ”samarbete med SD”. Allt medan Aftonbladet fortsätter sin kärvande snaskkampanj mot Sven-Otto Littorin, ackompanjerad av ett grått dis över landet.

Fattas bara på att Jimmie Åkesson stormar ut ur Österport iförd folkdräkt och att Lars Ohly eldigt manar att kampen för socialismen nu måste flyttas utanför ringmuren. Sen kan vi slå fast att ”Almedalen 2011″ inte alls är en seriös politikervecka – utan ett lajv.

Det politiska Sverige värmer helt enkelt upp Visby inför Medeltidsveckan genom att spela pjäsen ”Oktober 2010″.

Pekoralpriset 2011

I ett något senkommet försök att rädda ansiktet från fjolårets almedalsspektakel har nu Aftonbladet grävt fram nytt snask om Sven-Otto Littorin, som ju avgick vid den här tiden i fjol efter att tidningen konfronterat honom med anklagelser om sexköp (Littorin nekade, därefter gick saken i stå eftersom tidningen saknade bevis).

Det nya scoopet handlar om att en nätbedragare säger sig ha sexchattat med den före detta arbetsmarknadsministern, under det falska aliaset ”klara86”. Nätbedragaren berättar att han brukar sexchatta med män för att sen kräva dem på pengar mot tystnad – ett tilltag som dock inte lyckades i fallet Littorin. (Vilket inte hindrar AB:s samhällspolitiska expert från att kalla ”affärsidén” genial.)

Ex-ministern ska alltså ha sexchattat och inte utsatts för utpressning i samband med detta. Onekligen ett scoop, åtminstone så här i Mille Markovic-journalistikens tidevarv. Han kunde ju ha utsatts för utpressning, och kunde i så fall ha reagerat på denna utpressning genom att göra något som eventuellt skadade rikets säkerhet. Så är det, för det säger en gangster.

Det slutar dock inte där. Som en pendang till det hela låter tidningen publicera ett 28 904 tecken långt ”dokument” om vad som hände förra året. På Aftonbladets redaktion. Givetvis skrivet i pågående presens (det klassiska greppet för att få tveksamt innehåll att framstå dramatiskt). Helt uppenbart med ambitionen att efterlikna tidningen Fokus essäliknande politiska reportage, med den avgörande skillnaden att de senare inte brukar basera reportagens substans på intervjuer med sina egna kontorsgrannar. Eller lämna läsaren med intrycket av att just ha läst en rättshaverists försvarstal.

Nu låter det kanske som att The Viktor Report är kritisk till Aftonbladets publicering, men så är absolut inte fallet. Om några månader är det ju dags att upprepa fjolårets succé – det alternativa journalistpriset – och i och med detta är en kategori klappad och klar.

Pekoralpriset 2011, kategorin Navelskåderi, tilldelas Aftonbladets samhällsredaktion. Kollektivt.