11 maj 2011

Fruktansvärt upprörande skolk


SvD har dagens politiska storsnackis: att Jan Björklund nu fått igenom att börja skriva in ogiltig frånvaro i terminsbetygen. Inte i slutbetyget (som betyder något) alltså, utan i terminsbetygen. Kanske inte utbildningshistoriens största och mest avgörande åtgärd, men tillräckligt för att vålla enorma reaktioner.

Remissinstanserna är arga. Twittervänstern är ännu argare. Och argast av alla är matador…, ursäkta, Håkan Juholt. Han är ”fruktansvärt upprörd” över reformen.

Fruktansvärt. Upprörd.

Om Juholt befunnit sig i ett konstant ”fruktansvärt upprört” tillstånd under hela den period då hans eget parti stött reformen, eller hur hans mentala hälsa skulle hantera mer betydelsefulla skolreformer, framgår tyvärr inte.

Nåväl. SvD har följt upp nyheten med att fråga partiledarna om deras eget skolkande, och resultatet är i stora drag deprimerande läsning för den som önskar sig politiker med hyfsat normal bakgrund. Maria Wetterstrand och Maud Olofsson medger visst skolk för att gå på politiska möten. Håkan Juholt säger sig aldrig ha skolkat ”eftersom han hade respekt för sina föräldrar”.

Göran Hägglund räddar några stilpoäng hos verklighetens folk genom att medge att den lokala cafeterian ibland ”tyvärr lockade lite mer”, men bäst i enkäten klarar sig statsminister Fredrik Reinfeldt.

Han dök inte upp för en kommentar.

7 maj 2011

Hämnden i skärgården


Ni har garanterat inte missat gårdagens stora nyhet: att en kvinna säger sig ha sett och fotograferat en främmande ubåt i Baggensfjärden utanför Saltsjöbaden. Mysteriet är ännu olöst och marinen har inlett en mycket hemlig utredning, varför spekulationsvågorna förstås går vilda.

Är det ryssen som kommit tillbaka? Ett hemligt Natosamarbete? Eller är det, som någon glädjedödare från SMHI tror, ett vanligt jävla isflak?

Intressanta gissningar alltihop, men troligen fel. The Viktor Report har sin teori glasklar.

Detta är Libyens vedergällning för vårt deltagande i FN:s militära operation.

Det grundar vi dels på den tydliga motivbilden och dels på genomförandet. Krigets lagar säger att ett motangrepp ska stå i proportion till angreppet, och det efterlever libyerna till punkt och pricka här:
Vi tog en flygtur och kikade lite på deras regims frontlinjer (de militära baserna). Khadaffi ordnade skärgårdskryssning och spanade in vår regims frontlinjer (de sjönära designvillorna på Solsidan).
Fullständigt logiskt.

6 maj 2011

Nätupprop och konsumentmakt

Igår drog den mer genusmedvetna delen av twitterklauturan igång ett ”nätupprop” mot att förlaget Egmont lanserat en fotbollstidning för pojkar och en pysseltidning för flickor. Detta ansågs ”begränsa våra barns möjligheter” och 1 600 rättänkande undertecknare kräver därför tidningarnas omedelbara nedläggning.

Det finns förstås lika många sätt att invända mot det här som det finns undertecknare till uppropet.
* Man kan anföra att eftersom målgruppen (6-10-åringar) dels saknar juridisk möjlighet att teckna prenumerationer och dels i regel saknar finansiella resurser för att köpa lösnummer, så krävs en aktiv insats från de 1 600 undertecknarna för att deras barn ska utsättas för den farliga informationen om fotboll eller pyssel.

* Man kan också fråga sig vilka andra tidningar som bör läggas ner med omedelbar verkan. Bamse sysslar med socialistisk indoktrinering medan Kalle Anka hyllar den otyglade kapitalismen. Fantomen är direkt kolonialistisk och i den mindre tecknade världen har vi uttalat antidemokratiska tidningar som Proletären och Nationell Idag. Anser de 1 600 undertecknarna att även dessa bör läggas ner – och om inte, varför? Det finns vetenskapliga belägg för att kolonialism och kommunism historiskt sett dödat fler än både pyssel och fotboll.

* Man kan förstås också börja prata om tryck- och yttrandefrihet, om man vågar ta risken att blandas ihop med konstintresserade (förutsatt att konstnären är Lars Vilks) debattörer i kvällstidningarnas kommentarsfält.

Eller, och det är TVR:s linje, så struntar man i alltihop och ser till att istället utöva lite gammal hederlig konsumentmakt. Det funkar faktiskt, och vi ska nu förklara hur.

Ett annat mediefenomen som förargat svenska twittrare är Kanal 5:s programsatsning Jobbjägaren. Showen anklagades för att exploatera arbetslöshet och arbetslösa och Kanal 5 uppmanades att stoppa programmet. Det gjorde man förstås inte – istället gnuggade man händer åt uppmärksamheten och räknade med att få ännu fler tittare att sälja reklam till.

Men. Så blev det inte! Folk sa nej tack till Jobbjägaren, som får sina katastrofsiffror skärskådade i Dagens Media idag. Till skillnad från ”nätupprop” kommer det här också att leda till konsekvenser: Det blir garanterat ingen ny säsong för Jobbjägaren och hjärnorna bakom exploateringen av arbetslösa kommer att få sina fiskar varma. Slutet gott, allting gott.

* * * * *
Vart vi vill komma med allt det här? Till SVT Debatt, förstås.
Sveriges medieutbud är idag extremt brett och diversifierat. Ingen har informationsmonopol. Det stora problemet med tidningar är i regel inte att för många läser dem och tar dem på för stort allvar, utan tvärtom. Det finns tre tv-kanaler för varje intresse och hundra sajter för varje nischintresse. Kampen för att allt det innehållet ska leva upp till gällande norm om God Smak är knappast en meningsfull kamp.

Förutom i fallet public service. Där kan vi nämligen ställa krav på både relevans och omdöme i innehållet, eftersom det är den enda medieform som vi inte kan välja bort att betala för. Det är ännu viktigare om man, som The Viktor Report, gillar public service och därför helst inte ser att man på SVT jobbar aktivt för att tvätta bort medborgarnas förtroende för företaget. Sånt gynnar nämligen bara dem som vill avskaffa public service, med följden att vi kan få se Fas 3-jägaren istället för Agenda på söndagarna framöver.

Och därför avrundar vi den här arbetsveckan med att läsa Johan Ingerös dokument inifrån Debatt i Aftonbladet.

5 maj 2011

Plankare och halmdockor

Gårdagens post om Planka.nu:s ”massplankningsaktion” på Arkitekturmuseum har inte helt oväntat väckt en del debatt i kommentarsfältet. Främst om museiavgifternas vara eller icke vara, men också (som vanligt när hipstervänster diskuteras) frågan om huruvida The Viktor Reports upphovsperson är en idiot. Såhär skriver läsaren Isak Gerson.

Vi skulle från TVR:s sida vilja vända på det och påstå att Isak Gerson helt har missat den grundläggande poängen i bloggens post. Låt oss därför vara övertydliga:

Att förespråka gratis museibesök är naturligtvis helt legitimt. Det finns flera goda argument för en sån kulturpolitik. Om man hade valt att demonstrera i veckor utanför Arkitekturmuseum hade TVR inte haft några invändningar alls, tvärtom blivit imponerad av engagemanget. Till slut hade säkert också TV4 Stockholm hittat dit.

Men när man istället (och som vanligt) väljer att framföra budskapet med skolgårdsgangstermetoder så blir det bara pannkaka. Visst, man får en del uppmärksamhet i meeedia, men som opinionsbildande insats är det helt kontraproduktivt. Vanligt folk (som betalar museiavgifter och SL-biljetter om de måste) blir förbannade. Ingen seriös politiker kan ställa sig bakom ”demonstranterna”. Man skjuter helt enkelt det egna syftet i foten.

Låt oss ta det ännu enklare:

Att demonstrera är att bry sig. Att ”massplanka” är att skämma ut sig.

4 maj 2011

Planka.nu och den stora kampen

Organisationen Planka.nu bildades, som ni säkert känner till, för att kräva gratis kollektivtrafik – främst genom att via ett fiffigt system låta människor med den fysiska kapaciteten att hoppa över spärrar åka betydligt billigare än exempelvis äldre och funktionshindrade.

I takt med att hipstervänstern tagit organisationen till sina hjärtan har man dock börjat slåss på mer kulturella fronter, bland annat för rätten att gå gratis på museum. Som ett led i detta arrangerade man igår (3/5) en så kallad ”massplankning” på Arkitekturmuseum i Stockholm. Aktionen var, som synes här, väl koordinerad med TV4:s lokalnyheter, vilket ger oss möjlighet att ta del av den och lyssna på dessa de fattiga massornas (helvita) företrädare.

Eftersom gänget att döma av bilderna redan haft en del regn på sin parad så vill TVR egentligen inte vara den som är den, men några fakta bör nog ändå tillföras sammanhanget.

* Entrén på Arkitekturmuseum kostar i vanliga fall 60 kronor. Men hade gänget kommit en fredag så hade de inte behövt ”massplanka” – då hade de kunnat gå in som vanligt, eftersom Arkitekturmuseum då har fri entré. Vi förstår dock att man avstod den möjligheten, då det inte hade varit särskilt tv-mässigt.

* Ett viktigt argument mot avgifterna är, enligt den företrädare som uttalar sig i reportaget, att det blir väldigt dyrt för en familj att gå på museum. Detta är sant – åtminstone förutsatt att alla i familjen är vuxna. Arkitekturmuseum bjuder nämligen alla under 19 år på entrén, oavsett veckodag.

Typiskt. Men som det står på väggen i Lilla Baren på Riche i Stockholm:

The struggle for an idea worth fighting for continues.
(Tipstack: Daniel Swedin.)

3 maj 2011

Bloggen hjälper Carl Bildt


Well, Carl, the answer depends upon whom you ask. The solution to issues like this one comes in as many forms as there are parties in the parliament. A quick investigation, at your service:

Folkpartiet:
Medlemskap i EMU. Detta gör det lättare för oss att genomdriva ett snöförbud på EU-nivå.

Vänsterpartiet:
200 000 nya jobb i offentlig snöröjning.

Socialdemokraterna:
Besked kommer i höst. Håkan Juholt hälsar dock att vi hade klarat snön bättre om vi betett oss som pingviner istället för som Fredrik Reinfeldt.

Miljöpartiet:
Ingen åtgärd. Typiskt moderaterna att vilja förstöra våra ekosystem.

Kristdemokraterna:
Hade snön fått chansen att tillbringa mer tid med familjen så hade den inte gett sig in i stan och ställt till elände. Vårdnadsbidrag.

Sverigedemokraterna:
Snö är en del av vårt kulturarv. Att sjuklövern nu vill avskaffa vårt kulturarv och istället ta in icke-nordiska väderinfluenser visar tydligt att man förbereder en islamisering av klimatet.

Moderaterna:
Ett sjunde jobbskatteavdrag.

Centerpartiet:
Det bör bli lättare för små och medelstora väderinstitut att sparka en meteorolog.

29 apr. 2011

Grattis, TVR!


Våra stora kvällstidningar gör ju i regel ett jubeluppslag i veckan om att just de minskar minst den gångna fyradagarsperioden, eller något liknande. The Viktor Report ska naturligtvis inte vara sämre – i alla fall inte just den här veckan, när vi till slut sprungit om såväl SD-megafoner som vänsterhaverister och snott åt oss platsen som Sveriges största politiska blogg.

Eftersom vi sett att det är kutym att låta en reporter intervjua den framgångsrusige chefredaktören så uppbådar vi alla redaktionella resurser och låter vårt skjutjärn Viktor Barth-Kron intervjua, just det, sin chef Viktor Barth-Kron.

Hur känns det?
- Bra, naturligtvis. Tackar som frågar.

Du har nu, med tre olika bloggar under lika många år, toppat tre kategorier på Bloggtoppen – Nöje, Kultur och med detta också Politik. Det måste vara en ganska unik prestation?
- Jag skulle kanske inte uttrycka det just så, men som du säger så hör det nog inte till vanligheterna. Det är naturligtvis roligt och visar att läsarna har ett brett förtroende för vår journalistik.

Hade du trott det här när du började härja i politikens utmarker under sensommaren 2010?
- Helt ärligt: nej. Jag var övertygad om att den nischningen skulle halvera läsarsiffrorna och hade, med hänsyn till min uppdragsgivare, tänkt återgå till det normala så snart valet var avklarat i september. Men utfallet blev istället precis tvärtom – läsarantalet dubblerades. Liksom responsen i övrigt. Och trots att valet ligger ganska långt bak i tiden har trenden, uppenbarligen eftersom vi har det här samtalet, hållit i sig. Jag ser därför ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept.

Vi har hört att bloggen hyllats av kulturministern, stämmer det?
- Inte av den nuvarande, därtill är det nog alldeles för få bilder i bloggen. Men en tidigare person på posten hörde faktiskt av sig med ett uppskattande brev. Det var naturligtvis extra hedrande, även om alla läsare är lika mycket värda.

Till sist: Vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Fred på jorden och ett riktigt härligt dramatiskt nyval till riksdagen.

28 apr. 2011

Tommy Waidelich lanserar en nyhet (men får återkomma om vilken)

I dagens utgåva av Stockholm City intervjuas Tommy Waidelich, ny ekonomisk-politisk talesperson (S) och redan känd för att gärna slå fast att han inte har något att slå fast, inför sin debut som första maj-talare på söndag.

– Vi gör ett omtag nu och jag vill ange riktningen för framtiden och lansera en nyhet.

Vilken då?
– Något som är bra för att lösa vardagspusslet för stockholmarna, som är bra för våra barns uppväxtvillkor, som handlar om att lösa arbetslösheten. Jag vet inte riktigt, jag skriver talet i morgon. Jag får hjälp av medarbetare och Håkan Juholt också.

Ok, hör av dig.

När ironin blir onödig


Bläddrar vidare i Stockholm City, denna glossy tabloid för den bildade medelklassen inom tull, och hittar nyheten om Stockholms och världens första surdegshotell. Ja, precis. Ett surdegshotell. Publicerat 27 dagar efter första april och därmed borde vi väl vara på den säkra sidan. Eller?

Intervjun med driftansvariga Åsa Johansson kan göra vem som helst misstänksam.

Kommer ni att börja baka på kvarlämnade surdegar?
– Vi gör faktiskt redan det. Vi jobbar tillsammans med en tjej som gör ett projekt på Konstfack där hon samlar in svenska folkets surdegar i ett arkiv. Så idag bakar vi till exempel på Eva Janssons surdeg.

Surdegshotell i all ära. Det är trots allt upp till var och en att lägga 200 kronor på att låta någon vakta en mjölklump. Fri företagsamhet, konsumentmakt, och så vidare. Mer intressant: Om artikeln nu inte är ett aprilskämt så pågår alltså på den skattefinansierade skolan Konstfack ett ”projekt” där någon ”samlar in svenska folkets surdegar i ett arkiv”.

Nog för att Sverige ska ”konkurrera med kunskap” i den nya globala ekonomin, och att vi på vissa grunder kan anta att satsningen ger oss ett försprång gentemot japaner och indier på just det här området – men ändå?

Den svenska modellen är död – leve Södermalmsmodellen.

27 apr. 2011

Partiprogram i tv - vi har hela listan!



Igår kunde The Viktor Report berätta om SD:s planer på en egen tv-kanal. Vi gav efter lite tvekan vår välsignelse till projektet och bjöd också på en lista med programförslag till satsningen.

Nu är det förstås bara en tidsfråga innan övriga partier också känner sig tvungna att starta tv-kanaler, för att inte riskera att hamna i SD:s mediala bakvatten. Och eftersom TVR inte vill anklagas för att ensidigt gynna SD så ska vi förstås ge lite kostnadsfri input även till de andra.

Här är programmen som partierna borde satsa på.

* * * * *

Centerpartiet
CSI Knäckebröhult
Att köpa in franchiseformatet CSI är dyrt, men i egenskap av Sveriges rikaste parti har man råd. Här tar man hjälp av forensisk spaning i jakten på en idé som kan engagera väljare.

Folkpartiet
Är du smartare än en niondeklassare?
Kunskapsnivån i skolan sjunker och allt färre når gymnasiebehörighet. Genom den här frågesporten, ledd av Jan Björklund, får underkända elever en andra chans att vinna en gymnasieplats – utan att man behöver slösa skattemedel på fler lärare.

Socialdemokraterna
O(s)karshamn Camping
Efter Kanal 5-succén Böda Camping: sossar på husvagnssemester. Vi ser Veronica Palm steka fiskpinnar, Tommy Waidelich kicka boll med ungarna och Håkan Juholt blanda grogg i huvtröja. Folkligt, festligt och garanterat fritt från politiska besked.

Moderaterna
Moderatfestivalen
Programmet du aldrig kommer undan: det pågår i evigheter och tar över Sverige fullständigt. Trots att den snygga produktionen egentligen är ganska innehållsfattig och extremt förutsägbar.

Miljöpartiet
Sextonhundranittileaks
Ljuv nostalgi och återblickar från tiden då folk visserligen var utfattiga och politiskt/religiöst förtryckta, men ännu helt befriade från industrialismens och tillväxtens hemska skadeverkningar.

Piratpartiet
Expedition: Pirat
Hur länge kan en liten grupp överleva utan mänsklig kontakt – och väljare? Flugornas herre möter Robinson i ett nervkittlande doku-drama. (Obs! Endast webb-tv.)

Vänsterpartiet
Efter (tjugohundra-) tio
Malou von Siwers köps över från TV4, men får fortsätta prata om sitt favoritämne – döden. Döden för välfärdsstaten, den svenska modellen, solidariteten, statssocialismen och för allt annat som gör det politiska livet värt att leva.

Feministiskt initiativ
Project Runaway
Gudrun Schyman stack – och med henne det mediala intresset. Vi följer här jakten på den svenska socialist-feminismens next top model.

Kristdemokraterna
Parlamentet
Tråkigt att köpa in en redan uttjatad TV4-följetong? Jo, visserligen. Men också det enda sättet att säkra att KD har ett parlament att gå till även efter 2014.