Nätupprop och konsumentmakt

Igår drog den mer genusmedvetna delen av twitterklauturan igång ett ”nätupprop” mot att förlaget Egmont lanserat en fotbollstidning för pojkar och en pysseltidning för flickor. Detta ansågs ”begränsa våra barns möjligheter” och 1 600 rättänkande undertecknare kräver därför tidningarnas omedelbara nedläggning.

Det finns förstås lika många sätt att invända mot det här som det finns undertecknare till uppropet.
* Man kan anföra att eftersom målgruppen (6-10-åringar) dels saknar juridisk möjlighet att teckna prenumerationer och dels i regel saknar finansiella resurser för att köpa lösnummer, så krävs en aktiv insats från de 1 600 undertecknarna för att deras barn ska utsättas för den farliga informationen om fotboll eller pyssel.

* Man kan också fråga sig vilka andra tidningar som bör läggas ner med omedelbar verkan. Bamse sysslar med socialistisk indoktrinering medan Kalle Anka hyllar den otyglade kapitalismen. Fantomen är direkt kolonialistisk och i den mindre tecknade världen har vi uttalat antidemokratiska tidningar som Proletären och Nationell Idag. Anser de 1 600 undertecknarna att även dessa bör läggas ner – och om inte, varför? Det finns vetenskapliga belägg för att kolonialism och kommunism historiskt sett dödat fler än både pyssel och fotboll.

* Man kan förstås också börja prata om tryck- och yttrandefrihet, om man vågar ta risken att blandas ihop med konstintresserade (förutsatt att konstnären är Lars Vilks) debattörer i kvällstidningarnas kommentarsfält.

Eller, och det är TVR:s linje, så struntar man i alltihop och ser till att istället utöva lite gammal hederlig konsumentmakt. Det funkar faktiskt, och vi ska nu förklara hur.

Ett annat mediefenomen som förargat svenska twittrare är Kanal 5:s programsatsning Jobbjägaren. Showen anklagades för att exploatera arbetslöshet och arbetslösa och Kanal 5 uppmanades att stoppa programmet. Det gjorde man förstås inte – istället gnuggade man händer åt uppmärksamheten och räknade med att få ännu fler tittare att sälja reklam till.

Men. Så blev det inte! Folk sa nej tack till Jobbjägaren, som får sina katastrofsiffror skärskådade i Dagens Media idag. Till skillnad från ”nätupprop” kommer det här också att leda till konsekvenser: Det blir garanterat ingen ny säsong för Jobbjägaren och hjärnorna bakom exploateringen av arbetslösa kommer att få sina fiskar varma. Slutet gott, allting gott.

* * * * *

Vart vi vill komma med allt det här? Till SVT Debatt, förstås.
Sveriges medieutbud är idag extremt brett och diversifierat. Ingen har informationsmonopol. Det stora problemet med tidningar är i regel inte att för många läser dem och tar dem på för stort allvar, utan tvärtom. Det finns tre tv-kanaler för varje intresse och hundra sajter för varje nischintresse. Kampen för att allt det innehållet ska leva upp till gällande norm om God Smak är knappast en meningsfull kamp.

Förutom i fallet public service. Där kan vi nämligen ställa krav på både relevans och omdöme i innehållet, eftersom det är den enda medieform som vi inte kan välja bort att betala för. Det är ännu viktigare om man, som The Viktor Report, gillar public service och därför helst inte ser att man på SVT jobbar aktivt för att tvätta bort medborgarnas förtroende för företaget. Sånt gynnar nämligen bara dem som vill avskaffa public service, med följden att vi kan få se Fas 3-jägaren istället för Agenda på söndagarna framöver.

Och därför avrundar vi den här arbetsveckan med att läsa Johan Ingerös dokument inifrån Debatt i Aftonbladet.