Förra veckans stora ankdammsdebatt har varit varv 453 i ämnet ”Är Blondinbella en samhällsfara?” – den här gången initierad av en Ann-Charlott Altstadt på Aftonbladets kultursida. (Kortversion: Hon anser att Blondinbella är en samhällsfara.)
Texten har därefter diskuterats och kommenterats på hundratals ställen, bäst av Johan Wirfält här. Även om stora målskyttar alltid är sist på bollen så ska The Viktor Report inte komma rännande med ytterligare en kommentar – istället vill vi ta tillfället i akt att rikta ljus mot ett annat, allvarligt samhällsproblem:
Kulturjournalistiken. Eller åtminstone den typ av kulturjournalistik som Ann Charlott Altstadt företräder. Problembilden är komplex, men ser ut ungefär som följer.
Dels förleds ungdomen. Aspirerande intellektuella i sina formativa år luras att tro att vem som helst kan bygga en försörjning på att skriva navelskådande essäer som främst tilltalar den egna bekantskapskretsen, bara man använder tillräckligt många svåra ord. När det i själva verket är helt andra sociala faktorer som avgör karriärutsikterna – dolda nätverk, antal personliga kopplingar till 68-vågen, etcetera. Det tragiska resultatet syns för alla som vågar titta: miljarder i studieskulder från oanvändbara kurser i ämnen på hobbynivå, rester av svartvita bloggar som ekar övergivet i varje hörn av internets utmarker.
Men kanske än allvarligare: Altstadtsk kulturjournalistik orsakar intellektuellt klassförakt. Den som mot alla odds tar sig upp i elfenbenstornet tycks förödande ofta anse sig högre stående än såväl nöjes-, sport- och allmänreportrar som läsarna till dessas sidor och personerna som dessa sidor handlar om. Det vill säga samtliga grupper som genom sin verksamhet finansierar den altstadtska kulturjournalistikens existens.
Samhällsproblem, sa Bull. Det är hög tid att vi tar debatten om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
The Viktor Report har för avsikt att vara en interaktiv blogg. Dock förbehåller vi oss rätten att helt godtyckligt ta bort kommentarer som på ett eller annat sätt inte faller upphovsmannen i smaken.
Med andra ord har du full rätt till din åsikt, så länge den inte kontrasterar allt för mycket med vår.