S har bestämt sig: Väljarna hade fel

Efter valet i höstas var det väldigt, väldigt mycket debatt om behovet av förändring och förnyelse i Socialdemokraterna. Ledande personer tävlade i ödmjukhet inför faktumet att väljarna kastat politiken i sopkorgen två gånger i rad och det föreföll glasklart att morgondagens S skulle vara något annat. Exakt vad var oklart, men definitivt långt från det man varit.

Sen kom Håkan Juholt. Han beställde A little less conversation med Elvis som hyllningslåt vid upphöjelsen på kongressen och sa sig vara ”satans trött” på allt tal om förnyelse. Interndebatten tystnade också tvärt, bortsett från utrop om hur skönt det var nu när solen åter sken på Rörelsens heliga berg.

Därför borde man inte bli allt för förvånad när Stockholmssossarnas nya ledare Karin Wanngård intervjuas av lokalradion. Men man får tycka att det är en smula underhållande.

* * * * *

”– Vi ska på så tydligt sätt som möjligt kunna föra ut vår politik så att människor förstår vad det är vi vill.

Men det verkar ju inte som om majoriteten av stockholmarna har Socialdemokratin som förstahandsval för tillfället?

– Nej, tyvärr är det så att en del kollar ner i sina egna plånböcker och anser att minimala skattesänkningar gynnar dem ekonomiskt och det är ett kortsiktigt tänkande.

Är det budskapet det är fel på eller är det stockholmarna som har fel uppfattning?

– Stockholmarna har rätt. Stockholmarna är väldigt kloka individer, så att de har rätt. Det är så att vårt budskap har varit otydligt.”

* * * * *

Alltså: Stockholmarna har rätt. Men anledningen till att de ändå inte röstat på rätt politik är att de haft fel förkunskaper. Samt att de är kortsiktiga och egoistiska.

Så kan det förstås vara, och Wanngård kan vara det kommunikativa geni som löser den här gordiska knuten. Men TVR:s spontana känsla är ändå att Stockholmssossarna kanske skulle ha struntat i att välja ny ordförande, och istället bett valberedningen ta fram förslag på en ny stad.

På tal om kommersiella självmord

Och nu över till lokalnyheterna. Socialdemokraterna här i stan har valt sig en ny ordförande efter Carin Jämtin. Vällingbybon och doldisen Karin Wanngård får uppdraget att försöka ta det stadigt krympande partiet tillbaka på banan.

Här på SR:s valpejl (mycket bra instrument!) kan man se vad Wanngård tycker om en lång rad politiska frågor. Om du tycker att det är oväntat mycket ja till skatt och nej till annat (däribland EU) så är det inte så konstigt. Sajten Makthavare har kört resultaten för att ta reda på hur väl Wanngårds åsikter överensstämmer med riksdagspartiernas och resultatet borde höja ett och annat ögonbryn.

Den enskilda riksdagsledamot som står närmast Wanngård är heller ingen socialdemokrat, utan Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly.

Nu ska vi förstås inte dra några förhastade slutsatser. Men visst känns Wanngårds (S) spontant som en tuff utmanare till Folkpartiet om platsen som tredje största stockholmsparti 2014.

Från Val.se.

(Om ni hör något som klirrar imorgon, ingen fara. Det är bara stans miljöpartister som återvinner sina ekologiska vinflaskor efter festen ikväll.)

Självmordstankar

Spotify har som ni säkert sett bestämt sig för att dra ner på sin gratisversion, med målet att få fler betalande kunder och därigenom kunna finansiera sin affärsidé. Tilltaget har fått det alltmer bortglömda Piratpartiets nya ordförande Anna Troberg att via Newsmill försöka sparka liv i partiets gamla profilfråga.

”Spotifys agerande signalerar även att man inte hyser någon större respekt för de kunder som använt sig av ”gratistjänsten”. Dessa kunder är inte osnutna gratisätare. Vi har betalat med något som för individen ofta är värt betydligt mycket mer än pengar. Vi har betalat med vår tid.” 

Nu är det ju så att ”tid” ute i verkligheten inte alltid är pengar. Eller ens en garanti för att man når det utfall man hoppats på. Spotifys affärsmodell har uppenbarligen inte fungerat, varför man har två alternativ: lägga ner, eller testa något annat.

Anna Trobergs och hennes likasinnades ”tid” räcker tydligen inte för att finansiera världens största digitala musikbibliotek. Med tanke på att den inte heller räcker till att bygga ett parti som intresserar Sveriges väljare förefaller det förstås lite bakvänt att Spotify i det här fallet ska ta råd från just piratrörelsen.

Som filosoferna (nästan) säger: Att tänka fritt är stort, men att tänka om kan ibland vara större.

Ont i huvudet?

Fredag morgon. En hel del av er var säkert, mot bättre vetande, ute och slog runt igår. Någon läsare från reklambranschen var kanske till och med på Guldäggsgalan och såg branscheliten dunka varandra i ryggen med kundernas sedelbuntar. Huvudvärk kan komma plötsligt, men den kan också komma väntat.

För att det ska kännas bättre: Tänk på Håkan Juholt. Förutom de väntade krigsrubrikerna om sammanträdesrums-gate har också tricket att utmana Fredrik Reinfeldt om sjukvården i Västra Götaland, som TVR skrev om här, fått en backfire.

Reinfeldt tackade ju nej till utmaningen med (den rimliga) motiveringen att det var bättre att de som faktiskt ställde upp i omvalet till landstinget tog debatten. Nu har dock Folkpartiets man i regionen, Jonas Andersson, tagit chansen till ett utspel som säkert får fäste i de lokala medierna.

- Jag delar Carin Jämtins åsikt att väljarna i Västra Götaland har rätt att få veta vilka politiska alternativ som finns för sjukvården i regionen. Om Jämtin anser att Håkan Juholt är den företrädare som bäst kan representera Socialdemokraternas sjukvårdspolitik i Västra Götalandsregionen är jag villig att ta upp den kastade handsken och i en debatt klargöra hur vi i Folkpartiet vill forma framtidens sjukvård.

Vilket förstås föranleder en klassisk rävsax. Att som nyvald boss för Sveriges största parti åka ner och debattera med ett regionråd om saker som man rimligen inte har koll på, eller förklara sig för fin för att möta ett regionråd i en debatt som man själv initierat?

Huvudvärk kan komma plötsligt. Men ibland är den som sagt självförvållad.

Att sätta sig i skiten helt i onödan

Stor dramatik i riksdagspolitiken idag. Dock inte i talarstolen, eller ens i plenisalen, utan i någon korridor i samband med ett möte i det kanske inte fullt så glamorösa arbetsmarknadsutskottet. Följande har hänt (vad det verkar).

De rödgröna partierna vill göra A-kassan mer generös. Det vill även SD, varför det finns en riksdagsmajoritet för att genomföra förändringen. Det hela problematiseras förstås av att de rödgröna gjort stort paradnummer av att ”aldrig, aldrig någonsin, under några omständigheter” samarbeta med just SD.

Under mötet twittrade ett par av de moderata ledamöterna om att de sett SD:s representant Sven-Olof Sällström i möte med de rödgröna på Ylva Johanssons (S) rum. Vilket ju starkt indikerar just samarbete.

Hus tog i helsicke. Ylva Johansson och hennes rödgröna vänner kallade till pressträff där de förnekade allt samröre med Sällström och twittervänstern rasade mot ”lögnarna” Hanif Bali och Christoffer Järkeborn (M). Ylva Johansson sprang till och med till sin gruppledare och krävde att denna skulle driva frågan om twitterförbud hos talmannen.

När nu Sven-Olof Sällström kommenterar det hela i ett pressmeddelande framstår det som ganska uppenbart att det istället är Ylva Johansson som ljuger, och detta helt utan hjälp av Twitter. Hon har bjudit in Sällström på rummet, men strax därefter blivit påmind av en medarbetare om den obligatoriska beröringsskräck som hon själv varit med om att införa. Varefter (den säkert ganska förvånade) sverigedemokraten ombetts att lämna rummet igen.

Vilket han snällt gjorde, tillsammans med det mesta av Johanssons trovärdighet.

* * * * *

TVR:s kommentar: Den som gräver en grop för alliansen trillar ibland själv däri. Att det här blir en skandal är naturligtvis larvigt, men det är lika självförvållat som väntat. Och felet är förstås den portalparagraf om beröringsskräck som ger SD chansen att framstå som det enda resonabla partiet i kammaren.

Hur mycket antirasist man än är så är det nämligen svårt att se hur Sveriges invandringspolitik påverkas negativt av att Sven-Olof Sällström får sitta med när det dricks kaffe och skrivs förslag om höjd A-kassa.

JUHOLT ERKÄNNER: VILL MÖRDA DIN KATTUNGE

Det måste verkligen ha bränt till i fingrarna hos Expressens redigerare när de såg intervjun med Håkan Juholt i söndagens Agenda. Äntligen! Bingo!

Seriöst nu. Detta jävla rut-avdrag. Överallt, i alla medier, i alla analyser, i alla rubriker. Dygnet runt.
Oavsett om man tycker att avdraget är en bra idé eller en dum idé så är den här bloggen alldeles övertygad om att den genomsnittliga väljaren har 100 andra frågor före på intresselistan när hon eller han väljer parti.

Brottsligheten?
Skolan?
Statsfinanserna?
Vården?
Integritetsfrågor?
Miljön?
Kollektivtrafiken?
Bostadssituationen?
EU?
Fiskekvoterna i sydöstra Storsjön?

Men nej – svensk politik har numera två huvudsakliga konfliktytor, beroende på vilken typ av politiska medier man konsumerar. Rut-avdrag (vanliga medier) eller problemet med Sveriges snara undergång till följd av ockupation från jihadistiska gruppvåldtäktsmän (främlingsfientliga nätmedier).

En av ovan nämnda medietyper växer förresten i popularitet, medan den andra inte gör det. Hur mycket vi än försöker kan vi inte utesluta att det finns ett samband.

Profetbloggen

TVR skrev igår om motiven på Sveriges nya sedlar:

”Tre män och tre kvinnor är naturligtvis rimligt och kommer att hålla de flesta på gott humör. Dock räknar vi redan minuterna till den första debattartikeln där något av Feministiskt initiativs fjorton nya språkrör RASAR och menar att faktumet att en man fick 1000-lappen är en symbol för patriarkatets monetära överläge.”

Vi ber om ursäkt för den hiskeligt felaktiga prognosen. Först med denna debattartikel blev istället Bonnie Bernström från föreningen Liberala kvinnor.

Läs den här. Om ni kan förlåta TVR för prognosmissen, klicka sen på ”Gilla”.

Debatt - the gift that keeps on giving

The Viktor Report får erkänna sitt misslyckande. I morse spådde vi visserligen att det inom kort skulle dyka upp en genusmedveten debattartikel som var kritisk till Riksbankens nya sedlar, men vi gissade att det då skulle handla om att en man fått den högsta valören.

Den debattartikel som såvitt vi sett har landat först angriper dock ämnet ur ett annat, en smula oväntat perspektiv. SVT Debatt (naturligtvis) toppar nu med artikeln ”Taube på nya 50-lappen ett svek mot sexturismens offer” – baserat på textraderna ur Evert Taubes visa Flickan i Havanna.

Det hade vi faktiskt inte alls tänkt på, men det framstår förstås självklart när saken läggs fram så.
Återstår nu bara att rensa ut Astrid Lindgren (Emil i Lönneberga romantiserar barnmisshandel), Dag Hammarsköld (samarbetade med diktaturer), Ingmar Bergman (Fanny & Alexander, ffs!) och säkert några till.

Som ersättare på sedlarna föreslår TVR en transsexuell hundvalp med föräldraledig pappa och dubbelt medborgarskap.

Alla får sedlar

Under morgonen har Riksbanken presenterat Sveriges nya sedlar – eller rättare sagt vilka som får äran att pryda dem. Namnen ser vi på bilden ovan, från Expressen. Några korta TVR-noteringar:

* Tre män och tre kvinnor är naturligtvis rimligt och kommer att hålla de flesta på gott humör. Dock räknar vi redan minuterna till den första debattartikeln där något av Feministiskt initiativs fjorton nya språkrör RASAR och menar att faktumet att en man fick 1 000-lappen är en symbol för patriarkatets monetära överläge.

* Vi väntar också på den första facebookgruppen som RASAR mot att Astrid Lindgren bara fick 20-lappen, och istället kräver att Sverige inför en 10 000-kronorssedel i hennes ära. Samt ger tjugan (och Nobelpriset) till Pippi.

* Demonregissören och skattesmitaren Ingmar Bergman fick pryda den hittills icke existerande 200-lappen. Det finns en dold symbolik här, utöver det uppenbara i att kopplingen mellan pengar och ångest nu tydligt ökar i samhället.

Helgens citat

”Jag försöker se på Libyen utan ideologiska skygglappar.”

- Aftonbladets oefterhärmliga kulturchef Åsa Linderborg. I en krönika där hon (bland annat) slår fast att flygförbudszonen är ett resultat av ”västs” jakt på olja, använder kommunistiska Kubas stöd till ANC och kommunistiska Vietnams insats mot Kambodjas Pol Pot som exempel på när intervention ändå kan vara okej, och avslutningsvis konstaterar att den arabiska våren egentligen är en revolt mot ”nyliberalism”.

Om detta kan man förstås tycka vad man vill. Själv tycker The Viktor Report att det vore väldigt roligt att läsa versionen skriven MED ideologiska skygglappar. Där Linderborg gissningsvis slår fast att arabrevolten bär tydliga likheter med järnridåns fall 1989, eftersom bägge var frukten av arbetarmassornas resning mot Folkpartiet.